Härkilas Era 1

2008-01-14/2022-04-17
Min första drever

Glad i hågen åkte jag för att hämta min trefärgade guldklimp. Väl framme vid Härkila Kennel som för övrigt var en imponerande anläggning, den bestod av en gigantisk ladugårdsbyggnad. Där möttes jag upp av den legendariske dreveruppfödaren Kjell Lennartsson som enligt mig historiskt varit en riktig pionjär och viktigt för dreverns utveckling och status i dag.

Med ett stadigt handslag, fast blick och några artiga hälsningsfraser var det dags att gå in i själva moderskeppet och hämta min efterlängtade jaktkamrat. Väl inne var det liv och rörelse, det skällde, morrade och pep överallt.

Byggnaden bestod av en mittgång med valpboxar på båda sidor, man födde upp Drever, Stövare och Jämthund. Lennart stannade vid en box stoppade ned sin grova hand och upp kom en pipande Drever som var röd/vit, efter påpekande och lite dividerande, åker valpen tillbaka, vi gick fram till en ny box och samma procedur upprepades, den här gången kom det upp en trefärgad Härkilas Era 1 född 14 januari 2008.

Vi tog väl hand om hunden som för övrigt var mycket trevlig, stabil och hade bra mentalitet. När hon var ca 4 månader var jag ute på en skogspromenad utan koppel, upp sprätter ett rådjur och det blev fullt drev utan pejl, efter 20 minuters fint drevarbete och med en husse som börjat titta på nya Dreverannonser kom hon tillbaka i drevlöpan glad och stolt. Då insåg jag att valet av ras var rätt.

2008 fanns inga telefon pejlar, 1 oktober fick jag låna en Swepoint pejl av en kompis, en blandning av en gammal tv antenn och en plastlåda med lampor, tanken var att pejla runt omkring sig och ju fler lampor som tändes samtidigt som ett  pipande ljud tilltog hade man rätt riktning och ungefärligt avstånd till hunden. Jag hade lokaliserat hennes riktning rakt framför mig, men när jag vänder mig om står hunden bakom ryggen på mig, troligtvis skit bakom spakarna.

 Trots att jag gjorde alla tänkbara fel, mina brister och okunnighet växte Härkilas Era fram till en riktigt jaktmaskin, hon hade ett sök som jag aldrig sett varken förr eller senare, bara att stryka kopplet så såg man inte henne mer, om hon av någon anledning var tillbaka i bakspåren och jag tutade, vände hon direkt för att söka ut efter nytt vilt, jag har burit ut henne från skogen och vid bilen har hon slitit sig och börjat driva igen.

 Det blev till slut 63 rådjur som föll för dig, varav ett som bröt benet under jakten samt ett som dog under drev utan att något skott avlossats, detta skedde två helger i rad. 63 rådjur är kanske inte så imponerande, men vi har bara räknat de hon kommit fram till, inga stänkdjur, samt säkert släppt lika många. Det blev några bom på räv och hare med.

Aldrig nog kan jag tacka dig för de fantastiska jaktdagar du har bjudit på, samt allt du har lärt mig om småviltsjakt med Drever. Med facit i hamn ångrar jag att vi inte tog valpar efter dig.
Tack en än gång du är saknad, jag kommer aldrig att glömma dig.

Drömjakt på er
Stefan Besterman