Hade tingat en trefärgad tik, och åkte glad i hågen för att
hämta min trefärgade guldklimp. Framme vid Härkila Kennel som för övrigt var en
imponerande anläggning som bestod av en gigantisk ladugårdsbyggnad, möttes jag
upp av den legendariske drever uppfödaren Kjell Lennartsson som enligt mig har
varit viktig för dreverns status och utveckling.
Med ett stadigt handslag och fast blick och några artiga
hälsningsfraser var det dags att gå in i själva moder skeppet och hämta min
efterlängtade jaktkamrat. Väl inne var det liv och rörelse, det skällde,
morrade och pep överallt.
Byggnaden bestod av en mittgång med valpboxar på båda sidor,
man födde upp Drever, Stövare och Jämthund. Lennart stannade vid en box
stoppade ned sin grova han och upp kom en pipande Drever som var röd/vit, efter
påpekande och lite dividerande, åker valpen tillbaka, vi gick fram till en ny
box och samma procedur upprepades den här gången kom det upp en trefärgad
Härkilas Era född 14 januari 2008.
Vi tog väl hand om hunden som för övrigt var mycket stabil
och psykiskt stark. När hon var ca 4 månader var jag ute på en skogspromenad
utan koppel, upp sprätter ett rådjur och det blev fullt drev utan pejl, efter
20 minuters fint drevarbete och med en husse som börjat titta på nya Dreverannonser
kom hon tillbaka i drevlöpan glad och stolt. Då började jag inse att jag valt
rätt ras.
2008 fanns inga smartphones, telefon eller Garmin pejlar, 1
oktober hade jag fått låna en Swepoint pejl av en kompis, en blandning av en gammal
tv antenn och en plastlådamed lampor, tanken var att pejla runt omkring sig och
ju fler lampor som tändes samtidigt som ett pipande ljud tilltog hade man rätt riktning på
hunden. Jag hade lokaliserat hennes riktning rakt framför mig, men när jag
vänder mig om står hunden bakom ryggen på mig.
Härkilas Era växte fram till en riktigt jakt maskin, trots
alla mina brister och okunnighet hade hon ett sök som jag aldrig sett varken förr eller
senare, bara att stryka kopplet så såg man inte henne mer, om hon av någon anledning var tillbaka i
bakspåren och jag tutade på henne, vände hon direkt för att söka ut efter ett
nytt vilt, jag har burit ut henne från skogen och vid bilen har hon. Slitit sig och börjat driva igen.
Det blev 63 rådjur som föll för henne, varav ett som bröt
benet under jakten samt ett som dog under drev utan att något skott avlossats,
detta skedde två helger i rad. 63 rådjur är kanske inte så imponerande, med vi
har bara räknat de hon. Har kommit fram till inga stänkdjur, samt vi har säkert
släppt lika många. Det blev några bom på räv och Hare med.
Aldrig nog kan jag tacka dig för de fantastiska jaktdagar du
har bjudit på, samt allt du har lärt mig om småviltsjakt med Drever.
Tack Leia du är saknad, jag kommer aldrig att glömma dig.
