
Om Drömjägarns
Jag har jagat sedan mitten av 90 talet, i början var älgjakten i fokus, på den tiden var det gott om älg och få restriktioner så jag har skjutit min beskärda del. Emellanåt fick jag förmånen att bli med på småviltsjakt med långsamt drivande hund, vilket fick mig att uppskatta spänningen av att höra en hund gaffla på samtidigt som djuren kom tillbaka flera gånger, långt ifrån älgjakt.
2007 bestämde jag mig för att det var dags att skaffa en egen hund, efter en kort fundering var valet enkelt, det skulle in en Drever i huset. Mina skäl till var lika logiska som enkla.
En svensk, robust, frisk ras som endast är framavlad till att jaga i lugnt tempo, rätt tränad och fodrad, uthålligare än alla andra konkurrerande raser. Kort sagt ingen annan liknande ras kan mäta sig i uthållighet, jaktlust och skönhet. En stor fördel är att hemma får man peta på hunden för att veta om den lever, men i skogen är det en jaktmaskin.
Vår filosofi är att de hundar vi ska para ska ha riktigt stor portion jaktlust, vara stabila i psyket, rastypiska och aldrig visa aggressivitet.
Historiskt sett ansågs drevern som en jaktmaskin men inget man stoppade ned fingrarna till. Idag är Drevern generellt en frisk och stabil ras, men det finns fortfarande problem med lungödem. Därför viktigt att alla fall rapporteras till Dreverklubben. Min fasta övertygelse är också att vi som Dreverägare kan undvika problemet genom att inte jaga för hårt, för tidigt eller med otränade hundar.
Stefan Besterman